The Golden Retrievers


En levnadshistoria...

Del I
Under 1994 var Magnus och Tommy med på inspelningen av Gunnar Bäckes skiva "Vargspår". De hade så roligt tillsammans att de bestämde sig för att träffas och spela fler gånger. I December 1994 gjorde de slag i saken. Spelkompisar behövdes och in kallades Patrik, Dic och Stefan. Bandet repade stenhårt i Orsaskolans källare under vintern 1994-1995. Så kom någon på: Bandet behöver ju ett namn! Efter ett stort antal halvdåliga förslag tillfrågades Pelle på Hellzephyrs musik i Orsa (han är en riktig rockräv så han borde väl ha några bra ideer). 
- Det ska va något enkelt som folk kommer ihåg som t.ex. "Ischias" eller "Golden Retrievers". 
- Hmmm..."Golden Retrievers". Det kan vara något. Då kan vi ha guldlamekavajer! 
Och namnet var bestämt. 
Kostymer syddes upp. Orkestern for till Rättvik och blev fotograferade för affischen. Mattias Snitt ritade och den trycktes. PA köptes för löningen och besparingarna. I Maj 1995 bokades den första spelningen på Orsa Hotell. 
En orkester var född och dom kommande åren rockades det fett och mycket på krogar, i bystugor och folkparker i hela Sveriges avlånga land

Del II
Under våren 2000 kom Tommy på att han inte kände samma spelsug längre så han beslutade sig för att sluta (ett högst tillfälligt beslut skulle det visa sig) 
Orkestern stod utan basist, och då kvarvarande medlemmar inte hade för avsikt att lägga ner påbörjades arbetet med att hitta en ny bas-spelare. 
När Patrik ringde Håkan en solig Maj-eftermiddag 2000 så tackade han JA direkt eftersom han samma vår för första gången hade haft nöjet att se Golden Retrievers live och blivit så imponerad att den öl som inköptes 22.30 fortfarande stod kvar, bara till hälften urdrucken vid kvällens slut, något som aldrig har hänt vare sig före eller efter det tillfället! Rock-snöbollen rullade på och växte ända till Dic vintern 2007 tyvärr blev tvungen att prioritera bort rocklivet för andra saker, återigen stod vi där med en man kort. 

Del III
Samtidigt hade originalbasisten och tillika multi-instrumentalisten Tommys spelsug nått bristningsgränsen, så det naturliga blev att han återgick till den fast anställda personalstyrkan, fast spelandes på en egenhändigt byggd telecaster-gura denna gång. 
Vi satte igång och repade (något vi inte hade gjort sen 2000) in nya låtar i Stefans uthus i Kallmora och efter en kort återhämtnings-paus började spelningarna återigen att ramla in. 
Så, nu står vi här med några fler kilon runt midjan, lite glesare mellan dom allt mer grånande hårstråna, men med ett nytt PA och en ny ljus-rigg och framför allt, med en sjuhelvetes vilja att spela rock’n roll så länge ni och vi orkar! 
Släpvagnen då? Ska dom inte nämna nått om släpet?? 
Jo, vi har ju köpt en alldeles egen släpvagn också och det man kan säga om den är: 
Man får nästan alltid vad man betalar för